I London!

Nu är jag framme i mitt nya hem. Ligger och väntar på att Bräl ska vakna, hon ville sova ut och jag tänkte att jag är inte den som inte vill sova ut liksom. Nu har jag dock varit vaken i typ två timmar. För mig är klockan ett och det är dags att gå upp!!!

Iallafall. Åkte igår. Grät när jag sa hejdå till mamma och pappa. Grät i säkerhetskontrollen, blev lugnad av en grymt trevlig tjej som sa hur roligt det skulle bli för mig. Glömde mitt pass i säkerhetkontrollen, fick gå tillbaka. Grät i telefonen när jag pratade med Lisa. Gick ombord på planet, fick sitta en timme innan det startade på grund av nåt fel med bränsletanken. Tänkte att jag kan leva med lite träsmak i baken, bara vi inte störtar.

Kom iallafall fram till Heathrow, livrädd. Tog rygg på de andra från Arlanda och hittade till och med min väska. Lyckades också på nåt jävla vis köpa mig ett oystercard och sätta mig på tunnelbanan för att möta upp Bruden med stort B. Tog aslång tid och inga rulltrappor bitvis gjorde att jag fick släpa min 42 kilo tunga väska i långsamt tempo medan resten av London skyndade förbi.

Skulle passera ut genom grindarna och blev utskälld av en totalt jävla otrevlig vakt. London jag hatar dig tänkte jag. Sen mötte jag Becca. Tårarna sprutade från mig av glädje och lättnad över att äntligen, äntligen ha kommit fram. London du är inte så pjåkig tänkte jag då.


Sista dagen.

Det här skrevs i förrgår men glömde publicera mitt dumhuvve.

Det är sista dagen hemma nu. Försöker att bara tänka på hur roligt det ska bli att åka bort lite, men är egentligen lite ledsen också. Har aldrig varit borta så länge som jag ska vara borta nu. Inte ens hälften av det jag vill ha med mig kommer få plats i väskan. Är fundersam och förväntansfull och rädd på samma gång.

Men jag fick världens finaste present igår av mina vänner. Vi delade en prinsessstubbe och jag fick öppna paket. Massa småsaker som representerade var och en av brudarna. Sex&TheCity2, skor, tygpåse, sykit, örhängen, chips, nagellack och massa annat fint. Varsin skiva med massa bra musik också. Och ett jättefint rim.

Dessutom: världens bästa Londonguide från Martina. Ska göra allt som står där.

Älskardom.

20 år.

Nu är jag 20 år gammal. Känns sjukt faktiskt. Jag tycker fortfarande att läsk i 33 cl glasflaskor är det bästa som finns. Jag har ett humör som en 14-åring med för mycket hormoner, eller en sjuåring som inte får glass i affären. Jag gör dumma saker utan att tänka på konsekvenserna. Jag behöver hjälp för att kunna besluta saker. Jag är livrädd för världen utanför mitt sovrum. Ibland lyssnar jag på Spice Girls och Backstreet Boys.

Känner mig inte en dag över 12 alltså.


I Love Love Antell.

Har kommit in i en florence period. Ska aldrig ta av min stockholm södra t-shirt. Hur kan man inte älska någon som säger "Vill man leva i ett sagoland med prinsar och prinsessor ska man väl får göra det, men då ska man fan ha ett kungahus som har råd att betala sitt eget jävla bröllop.".

Och ibland när man pratar med honom och säger "Asbra spelning förresten" och han svarar med världens leende och "Ja tack själv" och sen springer man ut i vinternatten genomglad med ett tygmärke i handen, då är det bra tider.



Fekke i Linghed.

Igår var det fest i Linghed. Massa folk, gamla OCH unga hade samlats för att fira Martinas 20-årsdag två månader för sent. Gratis sprit och mat och trevliga människor. När vi åkte dit sa vi i bilen att vi måste starta ett dansgolv för vi var så danssugna. Men det var så himla trevligt att sitta och hänga att jag inte hade en tanke på dans och plötsligt var klockan fem på morgonen och det var dags att sova. Då hade jag hunnit med att dricka groggar, prata i telefonen med Becca, diggat till mando med Per, kramat sönder Lisa, haft redhotparty i bilen, blivit facerapead och massa mer.

Dagen efter. Lite illamående. Vad-hände-igår-känslan. Minimarshmellows och gårdagens buffé till frukost. Hade kvalitetstid med Martina. Vi låg i varsin solstol och lyssnade på Florence Valentin (jag tänkte på när jag fick prata med Love och var världens lyckliaste) och hade det mysigt. Åkte in till stan med grabbarna och hängde på donken. Kändes konstigt att inte behöva vara den som fyller på ketchupbägarna om det var slut. Finns inget som jag älskar och hatar så mycket på samma gång som grabbiga grabbar.

Foggy days.

Allt går i ett nu. Fixa för resan, ta avsked av en efter en, åka bil, äta middagar, hänga så mycket det går med familjen och vännerna.

Igår var typ: laga middag hos Lisa, dricka vin, dricka drinkar, lyssna på orup, cykla i natten, träffa grabbarna, gå på gamla åh!, tårfyllt farväl av Lisa, dekadens.

Idag kommer typ vara: vakna, se några avsnitt sex and the city, just nu, måla naglarna, åka till Martina, dricka vin, äta, skratta, däcka i Martinas säng.

En vecka kvar i Sverige.

Önskelista.

Hej. Jag måste egentligen sova nu för imorn åker jag till Uppsala och hänger med släkt och äter surströmming (ja, jag tycker om surströmming). Ska bli trevligt. Tänkte bara lite snabbt såhär innan läggdags uppdatera er på vad jag önskar mig på min födelsedag (vilken för övrigt infaller 25 Augusti!!!!) Så, here it goes:

Önskelista i inbördes ordning
  • Leonardo Dicaprio (Helst årgång 1997, men det är inte så himla noga)
  • En systemkamera
  • Pengar
  • Dvd-boxar
  • Fred på jorden

Frågor på det?


The Falun.

Har varit och träffat Mellis för första gången på fem veckor. Ida och Hajdan var också där. Smed hemliga planer och Mellis berättade om sina upptåg i Bosnien. Drack juice och åt kakor och godis. Var mycket trevligt. Imorn ska vi på utflykt till Borlänge, typ första gången på hela sommaren som vi kunde ses bara sådär helt utan fem veckors planering i förväg. Jag är glad för jag har såna bra vänner som man kan prata om allting med.

I övrigt har jag fotat idag. Skulle ta en ny bild till mitt CV. Blev kanske 60 stycken nya potentiella bilder till mitt CV. Råkar rätt ofta bli så. Jag är helt enkelt mitt favoritmotiv.


Biljett bokad.

Nu har jag bokat biljett till London. En enkelbiljett, ingen återvändo. Såklart hade jag bestlutsångest när jag skulle boka.

"Ska jag ta den billigare men sämre dag och tid? Ska jag ha avbeställningsskydd för 300 spänn extra? TÄNK om jag ångrar mig i sista stund. Jag KOMMER inte ångra mig, men tänk OM. Jag kanske blir sjuk. Då kan det ju vara bra att ha ett skydd, men annars är det ju 300 kronor i sjön. Tänk om Bräl inte kan komma och möta mig när jag kommer, då kanske jag vill ha en annan tid. Fast jag klarar mig ju själv iförsig. Kanske ska åka en annan dag? Eller nej... ÅÅÅÅH MAMMA OCH PAPPA HUR SKA JAG GÖRAAA? SÄG HUR JAG SKA GÖRA!!"

Men nu är det on. Så jävla fint.

Fy fan vad skönt.

Idag jobbade jag mitt sista pass. Det känns lite konsigt, har trots allt har spenderat väldigt många timmat där det senaste halvåret. Men mest säger jag som Oskar Linnros brukar säga: Fyfan vad skönt!

Lisa, du är fin idag!

Imorgon är en viktig dag på två vis. Det är sista dagen på jobbet och det är dagen då Lisa flyttar från Falun.

Åh, denna Lisa. Jag snackar verkligen om Lisa-Lisa, en av mina bästa vänner-Lisa. Hon ska flytta. Hon som jag har gråtit och skrattat med och som känner mig så himla bra. Hon Lisa som jag gjorde alla arbeten i skolan med. Hon som är en så nära vän att vi brukar råka klä oss likadant. Lisa som ger mig smakråd och livsråd. Som har skrattgropar och rött hår. Lisa som älskar blåbärsmuffins och hatar ljuslila. LisaochEmma-Lisa, hon som alla tror är samma person som mig.

Vi sitter inte ihop och vi är inte lika, det är en myt. Vi är egentligen väldigt olika på alla sätt och vis. Men vi har levt nära varann i snart fem år. Ofta har hon som mest varit en tvåminuters promenad bort från mig. Snart kommer vi bo i olika länder. Det känns så himla overkligt.


Nio timmar på McD.

Efter nio (faktiskt riktigt roliga) timmar på Donken är man lite lagom mör. Har sprungit runt som en jävla idiot med ett headset på huvudet. Man blir också lite lagom sentimental när man kör hem genom en helt stilla, varm och tom stad och kommer hem till Varggårdsvägen där allt är tyst och det luktar sensommar från äppelträden.
Ibland älskar jag Falun. Kan inte fatta att jag snart inte kommer bo här längre.

Inte en enda jävla dag för tidigt.

Ni anar inte hur skönt det är att skriva det här blogginlägget. Jag kommer inte ihåg hur länge sen det var jag slutade skriva i min förra blogg, men ända sedan den dagen har det sugit som en jävla dammsugare i min skrivtarm. Har varit för stolt för att skriva i den gamla bloggen (säger jag att det är sista inlägget så är det det sista inlägget!!) och för typisk Emma för att starta en ny.

Att vara för typisk Emma innebär i det här sammanhanget att jag inte har kunnat bestämma mig för vad den nya bloggen skulle heta. Jag har funderat så länge att det blir en besatthet, inget duger och tillslut är jag bara tvungen att ta nåt innan jag avlider. Nu är det här nejnejokej. Vi ska nog kunna bli vänner. Speglar mig själv och min beslutsångest ganska bra om jag får säga det själv. Och fy satan vad det ska skrivas här.


RSS 2.0