London you are my friend.
Hej kära bloggläsare. Förbered er på ett långt och högst informativt inlägg. Jag behöver skriva av mig.
Jag lever och frodas men är gräsligt trött just nu. Det har gått i ett sedan jag vet inte när. Jag hinner inte stanna upp och andas eller äta nåt annat än en chipspåse och coca cola. Vi är extremt reducerad styrka på jobbet vilket innebär 6-dagars arbetsveckor och vi får springa våra arslen off. Om det inte vore för att jag trivdes så extremt bra på Tate skulle jag nog lägga mig ner och gråta av 45+ timmars veckorna. Men som sagt så älskar jag ju att vara på Tate. Så jag biter ihop trots att jag är slut. Somnar så fort jag kommer hem och lägger huvudet på kudden. Vaknar sedan för att gå till jobbet igen.
Känner hur jag inte lever ett sunt liv just nu. Sover för lite, äter dålig mat, hoppar över mat och äter godis, dricker alkohol, jobbar och stressar, oroar mig över boende, städar för lite och är sjuk. Skulle kunna vara total misär. Men London gör det värt det.
I Söndags var det ett event på Tate som var så sjukt jävla coolt att jobba på. Efterfesten för en ny Disney-producerad film: Tron. Glee-casten var där och jag höll på att tappa fatet med kanapeer när jag såg dem. Stjärnglans. Daft Punk hade gjort soundtracket så de var där också. McFly, Jeff Bridges och massa fler kändisar som jag inte har nån koll på. Turbine Hall var så omgjort att jag inte kände igen mig. Otroligt häftig lokal att ha fest i. Var rätt svårt att servera kanapeer på ett smockat dansgolv vill jag lova. Tänk er att gå runt med en bricka och försöka vara professionell på dansgolvet på Etage. Går ju inte. Men grymt roligt var det. Sen fick vi åka taxi hem till dörren, tack snälla Tate för att ni ser efter era medarbetare så himla mycket.
Idag gick jag upp i ottan för att vara på möte hela dagen på Tate Britain. När jag varit där i en timme ringer min manager och säger att de behöver mig. Det var bara att åka tillbaka genom hela stan. Mycket jobb just nu som sagt. Jobbjobbjobb. Men jag har det så bra så bra.
Jag lever och frodas men är gräsligt trött just nu. Det har gått i ett sedan jag vet inte när. Jag hinner inte stanna upp och andas eller äta nåt annat än en chipspåse och coca cola. Vi är extremt reducerad styrka på jobbet vilket innebär 6-dagars arbetsveckor och vi får springa våra arslen off. Om det inte vore för att jag trivdes så extremt bra på Tate skulle jag nog lägga mig ner och gråta av 45+ timmars veckorna. Men som sagt så älskar jag ju att vara på Tate. Så jag biter ihop trots att jag är slut. Somnar så fort jag kommer hem och lägger huvudet på kudden. Vaknar sedan för att gå till jobbet igen.
Känner hur jag inte lever ett sunt liv just nu. Sover för lite, äter dålig mat, hoppar över mat och äter godis, dricker alkohol, jobbar och stressar, oroar mig över boende, städar för lite och är sjuk. Skulle kunna vara total misär. Men London gör det värt det.
I Söndags var det ett event på Tate som var så sjukt jävla coolt att jobba på. Efterfesten för en ny Disney-producerad film: Tron. Glee-casten var där och jag höll på att tappa fatet med kanapeer när jag såg dem. Stjärnglans. Daft Punk hade gjort soundtracket så de var där också. McFly, Jeff Bridges och massa fler kändisar som jag inte har nån koll på. Turbine Hall var så omgjort att jag inte kände igen mig. Otroligt häftig lokal att ha fest i. Var rätt svårt att servera kanapeer på ett smockat dansgolv vill jag lova. Tänk er att gå runt med en bricka och försöka vara professionell på dansgolvet på Etage. Går ju inte. Men grymt roligt var det. Sen fick vi åka taxi hem till dörren, tack snälla Tate för att ni ser efter era medarbetare så himla mycket.
Idag gick jag upp i ottan för att vara på möte hela dagen på Tate Britain. När jag varit där i en timme ringer min manager och säger att de behöver mig. Det var bara att åka tillbaka genom hela stan. Mycket jobb just nu som sagt. Jobbjobbjobb. Men jag har det så bra så bra.
Puss
Kommentarer
Trackback
