Kärleken och saknaden.
Inatt vaknade jag av att min finaste sambo attackkramade mig. Det var var så nedrans trevligt att vakna så. Gudars vad jag älskar henne, det är inte riktigt klokt. Nu vill jag att hon ska komma hem och prata med mig, men hon kommer nog inte komma hem fören jag har somnat. Det är det sämsta med henne, att hon ska ha så dumma arbetstider. Dumma bartender!!!!
En annan jag saknar är Per. Så in i helvetes sjukt mycket att jag nästan behöver kräkas. Livet går sin gilla gång och jag försöker handskas med den fruktansvärda sorgen, men det blir hela tiden svårare och svårare att handskas med saknaden. Jag förstår att jag aldrig mer kommer att få krama, lukta och peta på honom. Jag förstår att jag aldrig mer kommer prata med honom eller få ett roligt sms sent på kvällen. Jag förstår allt, men jag vill inte förstå att det är sant. Hela tiden kommer jag på små saker i vardagen som jag vill berätta för honom, men kommer alltid en hundradels sekund senare på att det inte går. Det kan vara att man ser en uggla eller en katt eller hör en bra låt eller ser en dålig film. Bara vanliga saker som man bara skulle kunna säga till honom och som ingen annan skulle förstå storheten i. Sådana saker som var våra speciella. Så alla de små sakerna läggs på hög inom mig och redan nu är det ett stort, rangligt torn som inte har någonstans att ta vägen. Snart kommer det rasa.
Jag lyssnar på den här. Britta Persson skrev den när hennes vän tog livet av sig. Jag fick den av min bror. Den är bra.
Kommentarer
Postat av: M
lilla emma, vill krama på dig massor! vill ha någon att prata om per med. älskar dig!
Trackback
