Nio timmar på McD.

Efter nio (faktiskt riktigt roliga) timmar på Donken är man lite lagom mör. Har sprungit runt som en jävla idiot med ett headset på huvudet. Man blir också lite lagom sentimental när man kör hem genom en helt stilla, varm och tom stad och kommer hem till Varggårdsvägen där allt är tyst och det luktar sensommar från äppelträden.
Ibland älskar jag Falun. Kan inte fatta att jag snart inte kommer bo här längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0