Jag kanske borde vara lycklig nu.

Allt bara rullar på och jag hinner inte stanna upp och tänka efter eller ta tag i saker eller blogga. Det är skönt på ett sätt för att allt går så bra. Allt går verkligen jättebra och allt känns jättebra, förutom att vårt nya tvättmedel gör att allt kliar lite. Det går nästan lite för enkelt och bra just nu. Snart kommer det vara Januari och jag kommer inte ha någonstans att bo. Därför borde jag ta ta i mig själv snart. Men det är så skönt att bara flyta med och för en gångs skull bara njuta av nuet (vilket förövrigt är det värsta uttrycket jag vet).

Imorn börjar paketkalendern som jag och Becca ordnar till varann. Mitt första paket hänger redan ovanför min säng och jag är så otroligt nyfiken på vad det kan vara i det!!!

Nu ska jag sova, imorgon är det jobb igen. På Torsdag är det privat visning på museét och jag jobbar 14 timmar. På torsdag kommer även min bror på besök vilket ska bli så jävla underbart. På söndag åker han hem och jag jobbar 14 timmar igen för det är filmpremiär för en ny disneyfilm på Tate. Det kommer bli grymt. Mingel i The Turbine Hall. Hoppas på många kändisar.

Sjuk och ynklig.

Åh vad det är tråkigt att vara sjuk. Igår började jag må hemskt illa på jobbet och var tvungen att åka hem. Sen spydde jag kanske tio gånger tills det inte fanns någonting kvar i min kropp. Då somnade jag helt utmattad och vaknade med förhoppningen att få gå till jobbet. Men nä, min kropp var fortfarande inte i form och jag hade dessutom fått massvis av röda utslag över hela kroppen. Kliar ihjäl mig. Så jag fick ringa och sjukanmäla mig, jag har tur som har världens snällaste chef. Imorn hoppas jag kunna jobba iallafall, är så ofantligt tråkigt att bara vara hemma och se hur klockan tickar. Sitta vid datorn i tio timmar. Vill hellre jobba, tjäna pengar och träffa roliga människor.

Har kommit fram till att min sjukdom troligtvis kommer från en mycket tveksam köttbit jag och minna stekte, alternativt saknad och sorg som kommer ikapp. Har hört att sorg kan ge fysiska utslag, jag undrar om det stämmer.


Imorgon kommer min kärakära sambo hem igen. Som jag har längtat efter henne!

bergochdalbana.

Idag är en bra dag och en jobbig dag. Vi börjar med det bra. Alla på jobbet är sjukt trevliga och jag kunde inte trivas bättre. Idag är det Söndag vilket innebär att alla slutar sina pass samtidigt vilket aldrig händer annars. Söndag innebär också ett glas vin i baren när alla kunder har lämnat byggnaden och det innebär överbliven mat att frossa i. Det innebar även just idag en privat visning av Gaugauin. Tackar man ju inte nej till.

Åkte i hissen med köksmästaren idag, han är en mycket rolig och trevlig man i sina bäst år. Ser lite ut som Karlsson på taket faktiskt. Jag gillar honom starkt. Han frågade mig varför jag hade skoluniforms-kavaj (jag påpekade dock inte att det faktiskt är en klubblazer!!!!!!). Jag sa att den är skitcool och att typ ingen i Sverige har en sån kavaj. Då sa han "du är nog inte den enda i London dock.......". Juuuust fan. Här har ju alla skoluniform. Det var ju typiskt.

Som sagt är det även en jobbig dag idag. Det är idag en månad sedan jag fick veta att min favorit-person är död. Min älskade, fina, andra-könet-bästis-vi-gifter-oss-om-ingen-av-oss-är-gift-vid-50-we-are-ment-to-be-person. Det är helt åt helvete och det finns inget jag önskar mer än att han fortfarande skulle finnas.


Tate.

Mina fötter är helt uppsvälda över dåliga skor och mååånga timmars stående på jobbet. Men det gör ingenting, för jag trivs så bra att jag nästan inte ens vill gå hem när de skickar hem mig för dagen. Så det är gött. Allt jag tänker på är TateTateTateTate just nu. Har dessutom lagt mig till med ett väldigt fånigt wannabe-brittiskt-uttal när jag pratar med snobbiga britter. Det kommer från ingenstans ut ur min mun och när jag har pratat tänker jag "haha, vafan!!!". Är också intressant hur sjukt olika människor är. Vissa skriker på en för något och vissa kramar om en för samma sak. Alla vill olika.

Men det är gött. Peppar peppar.


Utsikten från våning fyra. Tänk er då våning sju som jag jobbar på! Kom och hälsa på!!

Ingen ork!

Det är så typiskt. Här har jag gått och längtat efter att blogga i typ ett år och när jag äntligen skaffar en blogg vet jag inte vad jag ska skriva. Det ska inte vara ett tvång att skriva, men det ska heller inte vara hur fan som helst. Nån disciplin vill jag ändå ha om jag ska blogga, så är det bara.
Kan ju i brist på annat berätta att livet går sin sakta lunk här borta. Jobbar på Tate och älskar det so far. Det är trevliga människor, helt okej arbetsuppgifter och det är TATE! Jag som älskar Tate. Jag skulle liksom kunna betala för att vara på våning sju, med utsikt över Thames och hela London, åtta timmar om dagen. För att få vara i närheten av de stora konstnärerna och kreativiteten som flödar. Även om de inte jobbar på samma ställe som mig är de ändå där, de mäktiga människorna som har stor makt över kulturlivet i inte bara London, utan hela världen! Man tisslar om dem och har man tur får man åka samma hiss som dem eller stöta ihop med dem på väg till caféterian. Det känns bra och lite viktigt på ett konstigt vis. Jag har en nyckel och ett tate-pass. Det är fett.
Men så har jag ju bara jobbat fyra dagar också. Ge mig några veckor och jag spyr på pretentiösa "konstnärer". Hoppas inte dock. Är så ovan med att jobba också. Blir trött i hela kroppen direkt jag slutar jobbet och slappnar av. Sovasovasova är allt jag tänker nu.
Puss.
Det är så typiskt. Här har jag gått och längtat efter att blogga i typ ett år och när jag äntligen skaffar en blogg vet jag inte vad jag ska skriva. Det ska inte vara ett tvång att skriva, men det ska heller inte vara hur fan som helst. Nån disciplin vill jag ändå ha om jag ska blogga, så är det bara.

Kan ju i brist på annat berätta att livet går sin sakta lunk här borta. Jobbar på Tate och älskar det so far. Det är trevliga människor, helt okej arbetsuppgifter och det är TATE! Jag som älskar Tate. Jag skulle liksom kunna betala för att vara på våning sju, med utsikt över Thames och hela London, åtta timmar om dagen. För att få vara i närheten av de stora konstnärerna och kreativiteten som flödar. Även om de inte jobbar på samma ställe som mig är de ändå där, de mäktiga människorna som har stor makt över kulturlivet i inte bara London, utan hela världen! Man tisslar om dem och har man tur får man åka samma hiss som dem eller stöta ihop med dem på väg till caféterian. Det känns bra och lite viktigt på ett konstigt vis. Jag har en nyckel och ett tate-pass. Det är fett.

Men så har jag ju bara jobbat fyra dagar också. Ge mig några veckor och jag spyr på pretentiösa "konstnärer". Hoppas inte dock. Är så ovan med att jobba också. Blir trött i hela kroppen direkt jag slutar jobbet och slappnar av. Sovasovasova är allt jag tänker nu.

Puss.

Det är sjukt.

Hela vårt kollektiv är sjukt. Vi känner oss febriga och snoriga. Alla (utom penicillin-Bräl) är sloiga och går runt hemma i mjukisar. Är visserligen mysigt men fan. Känns så sjukt ovärt att ligga hemma när man är i London och skulle kunna vara på Brick Lane nu. Jag gör det bästa jag kan av situationen och passar på att se så många Flight Of The Conchords-avsnitt jag kan. Ska försöka ta mig till affären nu och köpa lite tröst-glass och läsk. Sånt är bra att ha. Är dock hemskt rädd för att vara sjuk första dagen på jobbet. Kanske inte super att börja med att sjukanmäla sig de två första dagarna man jobbar.

Är för övrigt aspeppad på kvällens valvaka. Den kommer ungefär innebära följande: Emma och Martina framför SVT-play. Helt okej. Är nervös, så mycket som står på spel. Förutom "vilka kommer vinna valet" är det intressant hur mycket röster miljöpartiet kommer få, vilka som blir vågmästare, om SD kommer in i riksdagen osv.osv. Hjälp!


Att bo med sin bästis.

Jag tycker att det är så himla härligt att bo med min bästa vän. Det enda negativa jag kan komma på är smittorisken som är rätt stor när man i stort sett sover på varann. Men annars är det ju helt amazing. Min roomie köper hem Sushi och Cola när man är som mest sugen på det och hon laddar ner alla avsnitt av Idol och ordnar Idol-maraton. Nyss hade vi liggande gympa till Mando Diao och hon hjälpte mig med mitt korsord som jag är för trött för att klara av. Sen kan man prata halva nätterna om man vill det också. Jag planerar att låna fina kläder av henne när hon minst anar det. Det är hur praktiskt och härligt som helst. Kan inte riktigt fatta att vi bodde i olika länder jättelänge och nu bor vi i samma rum. Awesome.


The Falun.

Har varit och träffat Mellis för första gången på fem veckor. Ida och Hajdan var också där. Smed hemliga planer och Mellis berättade om sina upptåg i Bosnien. Drack juice och åt kakor och godis. Var mycket trevligt. Imorn ska vi på utflykt till Borlänge, typ första gången på hela sommaren som vi kunde ses bara sådär helt utan fem veckors planering i förväg. Jag är glad för jag har såna bra vänner som man kan prata om allting med.

I övrigt har jag fotat idag. Skulle ta en ny bild till mitt CV. Blev kanske 60 stycken nya potentiella bilder till mitt CV. Råkar rätt ofta bli så. Jag är helt enkelt mitt favoritmotiv.


RSS 2.0