Ingen ork!

Det är så typiskt. Här har jag gått och längtat efter att blogga i typ ett år och när jag äntligen skaffar en blogg vet jag inte vad jag ska skriva. Det ska inte vara ett tvång att skriva, men det ska heller inte vara hur fan som helst. Nån disciplin vill jag ändå ha om jag ska blogga, så är det bara.
Kan ju i brist på annat berätta att livet går sin sakta lunk här borta. Jobbar på Tate och älskar det so far. Det är trevliga människor, helt okej arbetsuppgifter och det är TATE! Jag som älskar Tate. Jag skulle liksom kunna betala för att vara på våning sju, med utsikt över Thames och hela London, åtta timmar om dagen. För att få vara i närheten av de stora konstnärerna och kreativiteten som flödar. Även om de inte jobbar på samma ställe som mig är de ändå där, de mäktiga människorna som har stor makt över kulturlivet i inte bara London, utan hela världen! Man tisslar om dem och har man tur får man åka samma hiss som dem eller stöta ihop med dem på väg till caféterian. Det känns bra och lite viktigt på ett konstigt vis. Jag har en nyckel och ett tate-pass. Det är fett.
Men så har jag ju bara jobbat fyra dagar också. Ge mig några veckor och jag spyr på pretentiösa "konstnärer". Hoppas inte dock. Är så ovan med att jobba också. Blir trött i hela kroppen direkt jag slutar jobbet och slappnar av. Sovasovasova är allt jag tänker nu.
Puss.
Det är så typiskt. Här har jag gått och längtat efter att blogga i typ ett år och när jag äntligen skaffar en blogg vet jag inte vad jag ska skriva. Det ska inte vara ett tvång att skriva, men det ska heller inte vara hur fan som helst. Nån disciplin vill jag ändå ha om jag ska blogga, så är det bara.

Kan ju i brist på annat berätta att livet går sin sakta lunk här borta. Jobbar på Tate och älskar det so far. Det är trevliga människor, helt okej arbetsuppgifter och det är TATE! Jag som älskar Tate. Jag skulle liksom kunna betala för att vara på våning sju, med utsikt över Thames och hela London, åtta timmar om dagen. För att få vara i närheten av de stora konstnärerna och kreativiteten som flödar. Även om de inte jobbar på samma ställe som mig är de ändå där, de mäktiga människorna som har stor makt över kulturlivet i inte bara London, utan hela världen! Man tisslar om dem och har man tur får man åka samma hiss som dem eller stöta ihop med dem på väg till caféterian. Det känns bra och lite viktigt på ett konstigt vis. Jag har en nyckel och ett tate-pass. Det är fett.

Men så har jag ju bara jobbat fyra dagar också. Ge mig några veckor och jag spyr på pretentiösa "konstnärer". Hoppas inte dock. Är så ovan med att jobba också. Blir trött i hela kroppen direkt jag slutar jobbet och slappnar av. Sovasovasova är allt jag tänker nu.

Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0