Inte en enda jävla dag för tidigt.
Ni anar inte hur skönt det är att skriva det här blogginlägget. Jag kommer inte ihåg hur länge sen det var jag slutade skriva i min förra blogg, men ända sedan den dagen har det sugit som en jävla dammsugare i min skrivtarm. Har varit för stolt för att skriva i den gamla bloggen (säger jag att det är sista inlägget så är det det sista inlägget!!) och för typisk Emma för att starta en ny.
Att vara för typisk Emma innebär i det här sammanhanget att jag inte har kunnat bestämma mig för vad den nya bloggen skulle heta. Jag har funderat så länge att det blir en besatthet, inget duger och tillslut är jag bara tvungen att ta nåt innan jag avlider. Nu är det här nejnejokej. Vi ska nog kunna bli vänner. Speglar mig själv och min beslutsångest ganska bra om jag får säga det själv. Och fy satan vad det ska skrivas här.
Kommentarer
Trackback
