Jag kanske borde vara lycklig nu.
Allt bara rullar på och jag hinner inte stanna upp och tänka efter eller ta tag i saker eller blogga. Det är skönt på ett sätt för att allt går så bra. Allt går verkligen jättebra och allt känns jättebra, förutom att vårt nya tvättmedel gör att allt kliar lite. Det går nästan lite för enkelt och bra just nu. Snart kommer det vara Januari och jag kommer inte ha någonstans att bo. Därför borde jag ta ta i mig själv snart. Men det är så skönt att bara flyta med och för en gångs skull bara njuta av nuet (vilket förövrigt är det värsta uttrycket jag vet).
Imorn börjar paketkalendern som jag och Becca ordnar till varann. Mitt första paket hänger redan ovanför min säng och jag är så otroligt nyfiken på vad det kan vara i det!!!
Nu ska jag sova, imorgon är det jobb igen. På Torsdag är det privat visning på museét och jag jobbar 14 timmar. På torsdag kommer även min bror på besök vilket ska bli så jävla underbart. På söndag åker han hem och jag jobbar 14 timmar igen för det är filmpremiär för en ny disneyfilm på Tate. Det kommer bli grymt. Mingel i The Turbine Hall. Hoppas på många kändisar.
Imorn börjar paketkalendern som jag och Becca ordnar till varann. Mitt första paket hänger redan ovanför min säng och jag är så otroligt nyfiken på vad det kan vara i det!!!
Nu ska jag sova, imorgon är det jobb igen. På Torsdag är det privat visning på museét och jag jobbar 14 timmar. På torsdag kommer även min bror på besök vilket ska bli så jävla underbart. På söndag åker han hem och jag jobbar 14 timmar igen för det är filmpremiär för en ny disneyfilm på Tate. Det kommer bli grymt. Mingel i The Turbine Hall. Hoppas på många kändisar.
Om att ta steget.
När mina föräldrar var här och hälsade på frågade pappa mig om inte jag tyckte att det här livet är bättre än när jag bodde hemma, sov till tolv varje dag och sen satt vid datorn till två på natten.
Jo, kära vänner. Det här livet är mer spännande. Självklart. Jag bor i en ny stad i ett nytt land och har ett helt nytt roligt jobb. Men. Stort men. Jag hade aldrig klarat av att vara här om jag inte hade bott hemma i ett år. Jag behövde ett år av sovmorgonar, mjukisbyor, intensivt tänkande, familjemys, drickande och ångest för att våga åka hit. Jag hade nog inte ens vågat lämna Dalarna annars.
Det var stunder under det året som jag undrade vad fan jag höll på med när alla andra var ute i världen i flera år och jag stannade på mitt rum och såg dagarna gå. Det fanns inte en dag utan beslutsångest eller annan ångest. Men det var lärorikt, uppvilande, tryggt och välbehövligt. Ångrar inte en sekund att jag inte flydde sekunden efter studenten. Det krävdes det där året för att förstå att det inte är så jävla bråttom med allting. Jag hinner med.
Jag är också glad att jag gjorde det för jag gjorde det för mig. Jag vågade inte ta steget så jag stannade kvar och andades. För min egen skull. Och nu är jag här.
Jo, kära vänner. Det här livet är mer spännande. Självklart. Jag bor i en ny stad i ett nytt land och har ett helt nytt roligt jobb. Men. Stort men. Jag hade aldrig klarat av att vara här om jag inte hade bott hemma i ett år. Jag behövde ett år av sovmorgonar, mjukisbyor, intensivt tänkande, familjemys, drickande och ångest för att våga åka hit. Jag hade nog inte ens vågat lämna Dalarna annars.
Det var stunder under det året som jag undrade vad fan jag höll på med när alla andra var ute i världen i flera år och jag stannade på mitt rum och såg dagarna gå. Det fanns inte en dag utan beslutsångest eller annan ångest. Men det var lärorikt, uppvilande, tryggt och välbehövligt. Ångrar inte en sekund att jag inte flydde sekunden efter studenten. Det krävdes det där året för att förstå att det inte är så jävla bråttom med allting. Jag hinner med.
Jag är också glad att jag gjorde det för jag gjorde det för mig. Jag vågade inte ta steget så jag stannade kvar och andades. För min egen skull. Och nu är jag här.
Kärleken och saknaden.
Inatt vaknade jag av att min finaste sambo attackkramade mig. Det var var så nedrans trevligt att vakna så. Gudars vad jag älskar henne, det är inte riktigt klokt. Nu vill jag att hon ska komma hem och prata med mig, men hon kommer nog inte komma hem fören jag har somnat. Det är det sämsta med henne, att hon ska ha så dumma arbetstider. Dumma bartender!!!!
En annan jag saknar är Per. Så in i helvetes sjukt mycket att jag nästan behöver kräkas. Livet går sin gilla gång och jag försöker handskas med den fruktansvärda sorgen, men det blir hela tiden svårare och svårare att handskas med saknaden. Jag förstår att jag aldrig mer kommer att få krama, lukta och peta på honom. Jag förstår att jag aldrig mer kommer prata med honom eller få ett roligt sms sent på kvällen. Jag förstår allt, men jag vill inte förstå att det är sant. Hela tiden kommer jag på små saker i vardagen som jag vill berätta för honom, men kommer alltid en hundradels sekund senare på att det inte går. Det kan vara att man ser en uggla eller en katt eller hör en bra låt eller ser en dålig film. Bara vanliga saker som man bara skulle kunna säga till honom och som ingen annan skulle förstå storheten i. Sådana saker som var våra speciella. Så alla de små sakerna läggs på hög inom mig och redan nu är det ett stort, rangligt torn som inte har någonstans att ta vägen. Snart kommer det rasa.
Jag lyssnar på den här. Britta Persson skrev den när hennes vän tog livet av sig. Jag fick den av min bror. Den är bra.
Sjuk och ynklig.
Åh vad det är tråkigt att vara sjuk. Igår började jag må hemskt illa på jobbet och var tvungen att åka hem. Sen spydde jag kanske tio gånger tills det inte fanns någonting kvar i min kropp. Då somnade jag helt utmattad och vaknade med förhoppningen att få gå till jobbet. Men nä, min kropp var fortfarande inte i form och jag hade dessutom fått massvis av röda utslag över hela kroppen. Kliar ihjäl mig. Så jag fick ringa och sjukanmäla mig, jag har tur som har världens snällaste chef. Imorn hoppas jag kunna jobba iallafall, är så ofantligt tråkigt att bara vara hemma och se hur klockan tickar. Sitta vid datorn i tio timmar. Vill hellre jobba, tjäna pengar och träffa roliga människor.
Har kommit fram till att min sjukdom troligtvis kommer från en mycket tveksam köttbit jag och minna stekte, alternativt saknad och sorg som kommer ikapp. Har hört att sorg kan ge fysiska utslag, jag undrar om det stämmer.
Imorgon kommer min kärakära sambo hem igen. Som jag har längtat efter henne!
Har kommit fram till att min sjukdom troligtvis kommer från en mycket tveksam köttbit jag och minna stekte, alternativt saknad och sorg som kommer ikapp. Har hört att sorg kan ge fysiska utslag, jag undrar om det stämmer.
Imorgon kommer min kärakära sambo hem igen. Som jag har längtat efter henne!
Hell.
Idag var jag ledig och tog en sväng till British Museum. Alltså vad ska man säga. De hade hur mycket prylar som helst och man orkade inte ens kolla på hälften. De hade typ inget brittiskt konstigt nog utan mer egyptiskt och romerskt. Visst, det var coolt att se mumier. Men seriöst, är det meningen att man ska bli exalterad över en lerkruka från 1000-talet? Visst den är jättegammal, men det är bara några gubbar målade på. Vi har lerkrukor nu också, och vi har iphones och ipads liksom. DET är väl coolt om nåt. Därför gick jag till applestore efter det.
Blev stannad på gatan av en kille som representerade utsatta barn eller nåt och jag gick såklart med på att donera 10 i månaden till nåt som jag inte vet vad det är. Jag är så himla snäll men ångrar mig redan. Helvete. Är säkert lurad och kommer inte ha några pengar kvar på kortet nu och så kommer de ringa hela tiden och maila och helvete också.
Blev stannad på gatan av en kille som representerade utsatta barn eller nåt och jag gick såklart med på att donera 10 i månaden till nåt som jag inte vet vad det är. Jag är så himla snäll men ångrar mig redan. Helvete. Är säkert lurad och kommer inte ha några pengar kvar på kortet nu och så kommer de ringa hela tiden och maila och helvete också.
Fina föräldrar.
Nu har jag vinkat av mina föräldrar efter en långhelg. Vi har gjort tusen mysiga saker, ätit ute och strosat. Har fått nya, fina, dyra och bra skor att ha på jobbet och massa kramar. Har varit hemskt skönt att ha dem här. Tycker ju om dem jättemycket. När jag vinkade till dem genom bussfönstret kände jag mig lite ledsen. Vill ju kunna krama på dem när jag vill, tycker liksom att de skulle kunna bo i lådan under min säng så jag kan ta fram dem när jag behöver dem. Men det går ju inte. De bor i Sverige och jag bor i England. Men det tar ju bara två timmar med flyget och jag måste vara här och de måste vara här. Det är bara så det är just nu. Och det är rätt bra ändå.
Blir märkbar skillnad nu med inga föräldrar här och ingen Bräl. Hon är ju på höstlov i Sverige den nedrans bruden. Ingen som stänger av min dator när jag somnat framför sex and the city och ingen som pratar med sig själv i sängen bredvid. Bara en enorm lösgodispåse från Sverige. Ska nog överleva.
Blir märkbar skillnad nu med inga föräldrar här och ingen Bräl. Hon är ju på höstlov i Sverige den nedrans bruden. Ingen som stänger av min dator när jag somnat framför sex and the city och ingen som pratar med sig själv i sängen bredvid. Bara en enorm lösgodispåse från Sverige. Ska nog överleva.
