nejnejokej

1. Älskar alla män och kvinnor i kostymer/ dräkter som på väg till/ från jobbet går i rask takt i sina kostymer/ dräkter samt JOGGINGSKOR! Ser så sjukt opassande ut till kostymer/ dräkter men är samtidigt så roligt att jag fnissar varje gång jag ser dem. Kostymer/ dräkter och stora, klumpiga, fotriktiga skor. Dessutom måste de ju vara lagom svettiga när de kommer fram till kontoret efter en powerwalk. Gött så.

1. Moorgate låter som Mordor. Läskigt.

I Torsdags klockan fem på natten åkte vi med tåget till Paris. När vi kom fram var klockan 9 och vi peppade för helgen med kaffe och croissanter. Sen fortsatte vi det i äkta fransk stil med promenerande, turistande, vindrickande och getostätande. På Fredagen kom Mellis och Ida också, efter ett besök på polisstationen på grund av ett rån mot Ida försökte vi peppa om för en fransk förfest på hostelet och utgång. Vi hamnade, efter ost och vin och baguetter, på indieklubb på Moulin Rouge. Så satans nöjda brudar. Bilder kommer nog så småningom. Var så himla fin weekend som kändes som minst en vecka men bara var fyra dagar. Idag tog jag och Becca tåget hem igen och de andra brudarna åker till Barcelona och Sverige. Vill alltid att vi ska vara i Paris tillsammans, det vore fint.

Är fortfarande i deprimerad chock efter gårdagens nederlag. Är så satans besviken på alla som röstade på Sverigedemokraterna. Jag trodde att när det verkligen gällde skulle folk visa sig humana och inse vilket misstag de höll på att begå. Men vilka är ni? Har aldrig träffat någon som öppet varit Sverigedemokrat, Visa Er! Jag är även besviken på att ingen, varken de andra partierna eller media, vågade ta diskussionen innan. Ingen vågade sätta SD under luppen och visa för Sveriges befolkning vilka skit-åsikter de har, vilka svaga argument de har.

Jag har hittills hunnit besöka The Breakfast Club två gånger. Det är en restaurang där indiekidsen trängs och köar för att få äta frukost (eller iallafall frukostmat vilken tid som helst). Sjukt mycket gott, svårt att välja och mycket mat för pengarna. Man vill ha allting. Nedan: Varm choklad med marshmallows, Martina med färskpressad apelsinjuice, The All American (korv, bacon, potatis och lök, ägg och pannkakor med lönnsirap. namnam), espresso, pannkakor med bär och lönnsirap, espresso igen.

Hela vårt kollektiv är sjukt. Vi känner oss febriga och snoriga. Alla (utom penicillin-Bräl) är sloiga och går runt hemma i mjukisar. Är visserligen mysigt men fan. Känns så sjukt ovärt att ligga hemma när man är i London och skulle kunna vara på Brick Lane nu. Jag gör det bästa jag kan av situationen och passar på att se så många Flight Of The Conchords-avsnitt jag kan. Ska försöka ta mig till affären nu och köpa lite tröst-glass och läsk. Sånt är bra att ha. Är dock hemskt rädd för att vara sjuk första dagen på jobbet. Kanske inte super att börja med att sjukanmäla sig de två första dagarna man jobbar.

Jag tycker att det är så himla härligt att bo med min bästa vän. Det enda negativa jag kan komma på är smittorisken som är rätt stor när man i stort sett sover på varann. Men annars är det ju helt amazing. Min roomie köper hem Sushi och Cola när man är som mest sugen på det och hon laddar ner alla avsnitt av Idol och ordnar Idol-maraton. Nyss hade vi liggande gympa till Mando Diao och hon hjälpte mig med mitt korsord som jag är för trött för att klara av. Sen kan man prata halva nätterna om man vill det också. Jag planerar att låna fina kläder av henne när hon minst anar det. Det är hur praktiskt och härligt som helst. Kan inte riktigt fatta att vi bodde i olika länder jättelänge och nu bor vi i samma rum. Awesome.

Åh, typiskt. Nu var det så länge sen jag bloggade att jag har massa att berätta men orkar inte skriva allt! Kör en kort resumé. I Onsdags var jag och Martina på Notting Hills Arts Club. Var ungefär det roligaste någonsin. Vi beställde in en pitcher med en fruktig drink och dansade bland indiekidsen till alla favvolåtar. Sen skulle vi på fiskmarkad som öppnade klockan fem, så vi var vakna hela natten. Vi hittade inte marknaden. Fail! Men det var mycket mysigt att promenera runt hela staden i flera timmar mitt i natten helt ensamma. London är alltid dött mellan tre och sju. Det är konstigt.

Idag fick jag jobb! På Tate Modern, jag som så gärna ville jobba där! I restaurangen på sjunde våningen ska jag jobba som hostes; hälsa gäster välkomna och svara i telefonen. Lite som en receptionist fast för mat och med fantastisk utsikt. Känns jättebra. Börjar om en vecka så nu har jag en vecka på mig att ta det lugnt och gå på lejonkungen och dricka cocktails. Nu ska jag och Martina äta Stek på en Argentinsk restaurang.

Någon gång måste man börja försöka ta tag i livet igen. Idag försökte vi så smått att ta oss ur koman med att gå på museum och dricka kaffe. Äta middag och prata minnen. Försöka börja skratta igen. Man måste försöka leva vidare, det är det enda man kan göra. Och prata om allt som är jobbigt.

Och plötsligt verkar ingenting viktigt längre. Plötsligt finns inte människor. Plötsligt finns inte någon som man har trott skulle finnas där jämt. Ett stort jävla hål bara som inte går att fylla igen. Och otaliga underbara minnen. En stor svart sorg och insikter om livets bergochdalbana. Frågor och tårar.

Jag sitter på vårt rum, har sökt massa jobb hela kvällen och ätit yoghurt och knäckebröd med avocado. En så kallad stabil middag. Köpte Funeral med Arcade Fire idag på HMV. 7 pund, värt. Har lyssnat igen den två gånger nu. Love it. Har även köpt snortighta svarta byxor så nu ska jag bli rockbrud/poptjej igen har jag tänkt. Eller igen och igen, vet inte om jag någonsin har börjat eller slutat, men nu när jag har de två mest essentiella plaggen för en rockbrud här i London (skinnpaj och svarta tajta braller) kan jag gå all in.

Igår var jag på marknad, var sjukt roligt. Fanns allt man kan tänka sig i matväg. Gris, ost, chokladtårtor, frukt och pasta. Och tusen andra saker. Köpte grönsaker, en jävligt god steak-sandwich och nypressad citronlemonad. Göttigt. Sen vandrade jag runt på bankside och drack lite kaffe när telefonen plötsligt ringer. Det är Bräl som fick sluta ungefär sex timmar tidigare än hon skulle. Så vi åkte hem, käkade lite nudlnar (jag) och powernapade (Bräl), drack lite vin med våra flatmates och sen drog vi till Holborn och White Heart. Jude Law var inte där igår heller men det var mycket trevligt ändå. Det är fint här borta!

Lördagar är en klassisk marknadsdag i London. Därför ska jag dra mig upp ur sängen nu, slänga i mig lite frulle och sen åka till Borough Market vid London Bridge. Ska tydligen mest vara mat där, blir roligt.

Alltså hm. Jag trodde att fingrarna skulle blöda för att jag skulle blogga så mycket här borta, men nej. Finns liksom för första gången i mitt liv tusen saker att göra förutom att sitta vid datorn. Och även om jag har mycket tid på egen hand eftersom Becca jobbar hela dagarna lyckas tiden gå väldigt fort, finns grejer att sysselsätta sig med. Det vore såklart roligare om man hade nån att shoppa med, upptäcka med och gå på museum med, men det känns faktiskt mest bara bra ändå. Det är lärorikt och jag känner mig så väldans duktig när jag hittar själv eller tar mod till mig att fråga någon om vägen. Bara att handla bröd på vårt lokala Tesco känns duktigt, för jag måste prata Engelska med kassören.

Fortfarande i London. Har varit på Ikea, varit på pubrunda, shoppat lite, ätit massor och sovit. Det är precis så härligt att dela rum med Becca som man kunde tro. Vi äter nachos i sängen klockan fyra på morgonen, somnar framför filmer, handlar mat och fnissar om vartannat. Imorgon ska jag på trialshift på en klädaffär. Vi håller tummarna men har inte för höga förväntningar. So far har det sett ut lite såhär i London.