Så mycket som ska ut.

Alltså jag vet inte vart jag ska börja. Känner så mycket just nu. Från klockan 23.00 den 23e till klockan 20.30 den 26e befann jag mig i Sverige. Så oerhört kort men samtidigt så himla nödvändigt och bra. Hann hända extremt mycket inom mig. Hann träffa hela släkten och de flesta av mina finaste människor. Hann ha djupa samtal om viktiga saker. Hann äta julmat, få paket, åka bil och sjunga julsånger. Hann ha snökrig. Hann krama sönder mina syskon. Hann bli full och dansa på vad som i stunden verkade vara världens bästa dansgolv. Hann skråla högt till Robyns bästa låtar och hann dansa världens bästa bugg till Oskar Linnros. Hann se Falun, hann gråta, hann skratta, hann få hjärtsorg över hur fint Sverige är och hur dumt det är att jag bor i London. Hann känna mig som 13,14,15,16,17,18 och 19 år igen.

Grinade sönder när jag åkte till Arlanda. Men vad bra det var att jag kom hem. Och idag var jag ledsen först, men sen kom jag ihåg varför jag är här. Och då verkade allt falla på plats igen. Fast det är fortfarande lite kaos i mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0