nejnejokej

Jo, kära vänner. Det här livet är mer spännande. Självklart. Jag bor i en ny stad i ett nytt land och har ett helt nytt roligt jobb. Men. Stort men. Jag hade aldrig klarat av att vara här om jag inte hade bott hemma i ett år. Jag behövde ett år av sovmorgonar, mjukisbyor, intensivt tänkande, familjemys, drickande och ångest för att våga åka hit. Jag hade nog inte ens vågat lämna Dalarna annars.

Det var stunder under det året som jag undrade vad fan jag höll på med när alla andra var ute i världen i flera år och jag stannade på mitt rum och såg dagarna gå. Det fanns inte en dag utan beslutsångest eller annan ångest. Men det var lärorikt, uppvilande, tryggt och välbehövligt. Ångrar inte en sekund att jag inte flydde sekunden efter studenten. Det krävdes det där året för att förstå att det inte är så jävla bråttom med allting. Jag hinner med.

Jag är också glad att jag gjorde det för jag gjorde det för mig. Jag vågade inte ta steget så jag stannade kvar och andades. För min egen skull. Och nu är jag här.