Time for heroes.
Någon gång måste man börja försöka ta tag i livet igen. Idag försökte vi så smått att ta oss ur koman med att gå på museum och dricka kaffe. Äta middag och prata minnen. Försöka börja skratta igen. Man måste försöka leva vidare, det är det enda man kan göra. Och prata om allt som är jobbigt.
Nu är vi hemma i lägenheten och bryter lyckokakor med dåliga meddelanden. Fnissar och kollar på gamla bilder. Försöker att minnas hur man gör något annat än stirra ut i luften. Vi har varandra just nu iallafall. Det är det viktigaste.
Men fortfarande. Vill inte inse vad som har hänt, vill inte acceptera.
Nu är vi hemma i lägenheten och bryter lyckokakor med dåliga meddelanden. Fnissar och kollar på gamla bilder. Försöker att minnas hur man gör något annat än stirra ut i luften. Vi har varandra just nu iallafall. Det är det viktigaste.
Men fortfarande. Vill inte inse vad som har hänt, vill inte acceptera.
Kommentarer
Postat av: Cecilia
Usch det låter så hemskt det där.. :/
Trackback
