Time for heroes.

Idag har det gått sex månader sedan jag fick veta att min favoritmänniska inte längre fanns. Värsta dagen i mitt liv.

Och idag har jag sovit länge, ätit hamburgare och choklad/banan-pannkakor, druckit färskpressad apelsinjuice och kaffe, shoppat och strosat i solen och mått så himla bra.

Den skillnaden känns så himla konstig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0