nejnejokej

Nu har jag vinkat av mina föräldrar efter en långhelg. Vi har gjort tusen mysiga saker, ätit ute och strosat. Har fått nya, fina, dyra och bra skor att ha på jobbet och massa kramar. Har varit hemskt skönt att ha dem här. Tycker ju om dem jättemycket. När jag vinkade till dem genom bussfönstret kände jag mig lite ledsen. Vill ju kunna krama på dem när jag vill, tycker liksom att de skulle kunna bo i lådan under min säng så jag kan ta fram dem när jag behöver dem. Men det går ju inte. De bor i Sverige och jag bor i England. Men det tar ju bara två timmar med flyget och jag måste vara här och de måste vara här. Det är bara så det är just nu. Och det är rätt bra ändå.

Blir märkbar skillnad nu med inga föräldrar här och ingen Bräl. Hon är ju på höstlov i Sverige den nedrans bruden. Ingen som stänger av min dator när jag somnat framför sex and the city och ingen som pratar med sig själv i sängen bredvid. Bara en enorm lösgodispåse från Sverige. Ska nog överleva.